Loppistider...

Hej på er!

Känner ni precis som jag, att längtan efter sommarens alla loppisar är stark?

Jag blir som ett barn på julafton när jag springer på loppis.

Inte står jag vid ett bord en lång stund och granskar varenda pryl noggrant.
Nix pix, jaga jaga är det som gäller.

Jag kan tänka mig, att hade prylarna haft känslor hade jag varit som ett rovdjur på jakt i dess ögon!=))

Med mina (numera) vana loppisögon skannar jag först av stället och ser i vilken hörna som potentialen för fynd är som störst.

Hjärtat bultar extra fort om jag förstår att jag är inte ensam om att ha fått vittring på något, men gör naturligtvis mitt yttersta för att se väldigt ointresserad ut!=))

Så ifall ni ser någon på loppis som passar in på denna beskrivningen, var så säkra, det behöver inte vara jag.

Många känner igen sig eller hur?! =))

Stor kram Camilla

Etiketten hittade jag på golvet i en antikaffär.

Den bara låg där.

Min morfar hette Herbert.

Han som har affären tyckte att det var så skralt

när jag berättade om morfar, så han gav mig etiketten.

Gulligt va?